Trapptrampet

Varför ska man gå i trappor?
Och trappor uppför 11 våningar dessutom?

Äh, skit i att motion och fysisk aktivitet är bra för dig. Du ska gå i våra trappor därför att vi har finfina presenter i potten för den som vill utmana sig själv.

20 dokumenterade kryss och man är i mål. Man kan ta alla 20 kryssen på en och samma dag eller lite mer utspritt över året.. Kommer du hit på besök och blir väldigt sugen på en present så kan du göra det förstnämnda. Om det känns överambitiöst, fortsätt och kom upp till oss en annan dag.

Nu har sommarpresenterna blivit inslagna i fräsch grön presentpapper med vita bubbelprickar. Och innehållet? Varje paket har sin ledtråd, något som lockar?

Håller det goda gott längre.
     Något som gör att du inte tappar greppet.
          Nu är det sommar, men någon gång blir det väl mörkt.
               Småttingar kommer att älska dig!
                    Det är svårare än att bygga lego.
                         Trött på att gå i trappor? Då kan dina fötter få en belöning.


Bullen med bullen

Högstadiet. Rast. Cafeteria. Skåne.

Ska man som tonåring göra som alla ens vänner så handlar man en frukostfralla och en chokladboll. Delar frallan i mitten och stoppar in chokladbollen emellan. Klämmer ihop och smaskar i sig förmiddagsfikat. Varje dag.

Helsingborg är det starka fästet, men Lomma, Sösdala, Staffanstorp, ja minnena väcks till liv hos många på Studio M. Igår den 10:e April, 2013 fick traditionen sin egen dag. En nostalgitrip för infödda. Ett äventyr för inflyttade.

Vår gemensamma fika på studion idag var självskrivet.


Småttingar på besök

Magnus byter jobb och ska börja jobba för Oceana i Köpenhamn som arbetar för att konservera det marina ekosystemet i Östersjön. På hans sista dag fick vi egengjord blåbärspaj med vaniljsås och glass.

Med så god paj lockade det upp småttingar på besök.
Här är Magnus finaste flickor Edith och Alma och Johns tuffa kille Noel.

…med glädje vände vi sen på de vita soffkuddarna efter blåbärspajen.


Vårens första solstrålar

Kontoret har varit vintertrött hela februari. Vi kom på den stora anledningen precis när vi fick in de första solstrålarna här uppe på 11:an. Det är nu som vi faktiskt varit utan sol som längst. Inte i december under vintersolståndet då det är som mörkast.

Det enda logiska att göra var att ta paus och insupa värmen. John och Magnus visade vägen.


Vi vann allt!

EU-parlamentet hade idag omröstning om en ny gemensam fiskepolitik.

Den ideella organisationen Fiskesekretariatet FISH som vår egen Magnus Eckeskog jobbar för fick idag igenom alla sina hjärtefrågor angående förbud mot överfiske, utkastförbud och externa dimensionen. Slutomröstningen blev 502 – 137.

Glädjande besked! Och vi kan alla se fram emot ett hållbarare fiske. Med en liten reservation dock: att inte Eskil Erlandsson (vår jordbruksminister) och hans kollegor klantar till det i sista stund.



Tomten är tidig

Vi beställde hit jultomten lite tidigare. Vi ville inte störa tomten på julafton då han har full sjå med alla snälla barn. Årets studiojulklapp blev godare kaffe. En vitglänsande Moccamaster.



Strax helg!

På kontoret avslutar vi veckan med gemytligt umgänge. På bordet står glögg med tillhörande mandlar och russin samt öl med tillhörande oliver och saltrostade frön. Visst går det att ta lite av varje. Och Spotify-playlistan ”Bilskivan” med klassiker att nynna med till spelas lite högre än vanligt. Det är fredag!


Geek Girl Meetup

I lördags begav vi oss några Studio M tjejer till Stpln och Geek Girl Meetup för att gå på en unconference inom webb och media som pågick från morgon till kväll.

Vi fick höra spännande saker som digital storytelling och hur man bygger upp en berättelse om sig själv, rollen social media har i det professionella yrkeslivet samt för ett företags identitet och gamification i samhällsutveckling som bygger på att man med lek och tävling engagerar människor till interaktion och aktiv ställningstagande.

Inspiration fick vi massor av genom att träffa 100 andra Geek Girls i Öresundsregionen; tjejer hela vägen från Göteborg, Skåne i stort och från Köpenhamn. Det var roligt tyckte Anja, Vibeke, Jennie och Silvia.


Nya priser på Studio M!

Nu har vi ordnat med billigare kontorsplatser på Studio M!

Det finns ett nytt bättre pris på vårt heltidskontrakt, det kostar nu 1900 kr för ett eget skrivbord med tillgång dygnet runt.

Kom och joina oss på 11e våningen.. Möllans bästa utsikt!


Fantasin får fritt spelrum

Vi på Studio M har förärats med en 2 meter bred teckning. Den gör oss alla så glada! Lars har illustrerat tavlan till Stadsbiblioteket. Orginalet är 3 meter brett och hänger på nya barnavdelningen.

Detaljrikedomen kraschade Lars dator många gånger när han skulle färglägga vektorgrafiken från inskanningen. Men visst undrar man: vad förssigår i Lars Holmbergs hjärna?


Två kontorsplatser gratis i sommar

Sommartider. Vi vill dela med oss av vår trevliga studio och vår gemenskap. Vi vill få lära känna dig inspirerande, kreativa, roliga du. Skriv några rader till oss och berätta varför du skulle vilja sitta hos oss i sommar.

Vi erbjuder 2 platser mellan 15 juni och 15 augusti.
hello@studiomollan.se

kontorsplats


Bok som inspirerar

Inspirerande Erik har nu gett ut den bok han jobbat med de senaste två åren.

”Jag njuter så länge jag varar” är en självbiografi skriven av en vis 26-åring. Erik skriver om sitt liv med den ovanliga blod- och immunbristsjukdom Wiskott Aldrich Syndrom som han föddes med.

Boken har redan i första tryckningen getts ut i 1500 exemplar. Många vill läsa de inspirerande berättelserna Erik frikostigt delar med sig av och ny tryckning är redan planerad. Beställ ditt ex här.


Epic walk

epic walk mellan helsingborg och malmö kontor

Klockan 5 en tisdagsmorgon samlades ett gäng modiga vänner i Helsingborg med sikte på Malmö. Jennie bor i Malmö och Silvia i Helsingborg och tillsammans antog vi utmaningen att till fots gå mellan våra två städer.

Google maps tyckte vi skulle ta tåget. Det regnade, Öresundstågen susade förbi och bussar med. Men vi höll ångan uppe, blev inspirerade av den vackra naturen på stigar som mestadels gick längs havet.

Klockan 21.30 nåddes kommungränsen mellan Lomma och Malmö, det hade gått 16 timmar. Första 3 milen gick på 5 km/h. Sista 8 km gick på 3 timmar. Tillslut beställdes en taxi hem. Men redan dagen efter fortsatte vi att trampa trapporna upp till 11:e våningen i sann Studio M anda.

Nästa utmaning: simma över sundet mellan Helsingborg och Helsingör.


PING-PONG story

När man var liten så lekte man vika-papper-växelritning. Nu är vi lite större och vi har lekt genom att experimentera i skrift istället.

Reglerna:
Varje person får i ett stycke, max 650 tecken, föra berättelsen framåt. Sista meningen i stycket lämnas ej fullständigt, som en cliffhanger, för nästa person att direkt fortsätta skriva på. När man skrivit klart sin text markerar man allt, utom sista meningen, och färglägger texten vit. Detta för att efterkommande skribents historia inte skall influeras av tidigare texter. Styckeindelning sker efter behag. Personen som börjar är också den som avslutar.





Sagostunden kan börja.

Titel: “En vanlig dag på Möllan.. eller attack of the zombie-hippies!!”
Genre: Thriller-Romantik-Splatter
Huvudpersoner: Dante, 17 år och Polaren Per, 21 år.
Startmiljö: Dante och Polaren Per hänger på Nyhavns uteservering på Möllevångstorget
Vart det slutar: Ingen som vet…
________________________________________________________

Solen är sjukt skön idag, sa jag med kisande ögon till Polaren Per som sitter bredvid mig. Polaren Per skrattar. Ja, våren är här, det ser man när Möllans hippies ligger och steker sig på kullerstenarna, säger han hånfullt och högt nog så att hippisarna hör det. Och höga som hus är dom, säger jag och joinar honom i ett ljudligt skratt. Hippisarna slänger ett långfinger och en sur blick bort mot Nyhavn, där vi sitter och smuttar på varsin billig öl.
“Dante, den här ölen gör dig till en man”. skrattar PP. Plötsligt skriker hippisarna till: “Va i Funkytown e’re dära?! Vi blickar alla upp mot solen och ser en mörk skugga som sakta glider in över solen, som avger märkliga läten.

Först ingenting.

Sedan allting.

Ögonen ser, men intrycken vägrar processas. Det är lika vidrig som omöjlig information att servera ett väl fungerande medvetande.

En blixtsnabb evighet far förbi och jag inser att vi inte har något val. Stannar vi kvar är det kört. Jag sliter bokstavligt talat min polare ur stolen och allt händer sedan mycket fort. En droppe saliv hänger kvar i luften från Pers oförstående ansikte och är det enda som för ögonblicket avslöjar att vi nyss suttit vid bordet, det och faktumet att Pers högra pek- och långfinger nu låg i ett vackert ordnat blödande kors på golvet. Per sträckte sin hand mot sitt hår för att virvla sina lockar. Dels hade han hört att det ser poetiskt och intellektuellt ut när han gör så, men också för att det kliade lite strax ovan högra tinningen. När jag vänder mig om för att försäkra att Per faktiskt är hack i häl ut ur lokalen, ser jag dessvärre hur den änglalika varelsen står kvar vid bordet där inne och smetar sitt ansikte och hår i blod pulserande från var hans fingrar nyss hade suttit.

Jag hatar att få rätt och av alla rätt jag hatar, var det här den värsta sorten. Vi visste alla att det skulle ske på ett eller annat sätt. Grönsaksälskarna, hippiesarna och pacifisterna skulle en dag bli för många och när de nu insåg att de var majoritet gav maktkänslan dem svindel och de tyckte sig vara utsända att hämnas alla kapitalister och köttätares synder. De hade under ett helt sekel byggt sin identitet på att vara underdog och missanpassad. Nu var de helt plötsligt för många och det fanns ingen fiende kvar att stångas mot. Den sista väderkvarnen hade malt färdigt och punkarna hette nu Bieber i efternamn. När man är i Stockholm kanske problemet ter sig ringa, men det här är inte Stockholm utan Malmö. Än värre för mig och Per var att vi dessutom befann oss i Falafelns epicenter på jorden, hippiesarnas mecca och veganernas Nirvana, en stadsdel också kallad Möllan! Jag vände om, kastade mig åter in i det rasande inferno som utbrutit där inne för att greppa tag i Pers arm, sedan slet jag med honom ut på gatan och skrek “sluta smeta blod i ditt ansikte, ta dig samman och berätta vart vi ska ta vägen”. Förvirringen i hans ansikte förbyttes mot ett pillemariskt leende. “Jag vet” väste Per fram, vevade sin högra, stympade hand i vädret och skrek nu så det ekade mellan Möllans trånga gränder, “Vi springer till Triangeln. Där hänger miffona som förtjänar att dö”. “Jag vet” säger Dante. “Vi gör sånna där rötägg av sulfid och kastar på dom, sånna vi gjorde på kemin som luktade så där äckligt”. De båda började diskutera vart man får tag på sulfid, det är ju inte direkt en sån sak som Clas Ohlson säljer. Det kanske går att sno lite från skolan.

Per höll hopen på avstånd med sin nyfunna fackla som han svingade fram och tillbaka framför hopen av avgrundsvarelser. För en kort sekund kändes det som att jag stod och såg min vän som en sagofigur, en vår tids Gandalf som höll det onda på avstånd med sitt trollspö. “För helvete Dante! upp med dörren!”, skrek Per…
Pers skrik fick mig att vakna upp ur förstelningen. Jag ryckte upp dörren och vi kastade oss ut ur huset och löpte som besatta nedför Rasmusgatan. Men så lätt skulle vi inte komma undan. Bakom oss hörde vi ljudet av drägglande käkar och springande, hasande steg. Vart skulle vi ta vägen? Att försöka ta sig hem var uteslutet. Det skulle vara alltför riskabelt. Flåsande närmare vi oss Ystadgatan. Jag fick en idé. Vad tror du om Folkets Park, flåsade jag till Per. Utan att svara svängde Per in på tvärgatan i riktning mot Folkets Park. Vi hade fortfarande ett visst försprång, men hur länge till? Vi bestämde oss för att försöka sick-sacka oss fram mot Folkets Park. I bästa fall skulle vi tappa bort förföljarna och väl där inne fanns det många gömställen. Äntligen nådde vi grindarna. Vi sprang vidare bort mot stallarna där vi visste att man kunde komma in. Plötsligt dyker något fram buskarna. Ett gäng besatta 11-åriga huliganer. Inte nog att de vill åt våra mobiler, som de vanliga ligistgängen. Nej, dessa som var drabbade av zombiesmittan, ville dessutom åt vår hjärnsubstans förutom mobiltelefonerna, som de hade för avsikt att knapra i sig som dessert. Hur fan skulle vi klara detta – fem stycken blodtörstiga 11-åringar, snabba som vesslor? Polisen står utanför och spanar som vanligt. Grabbgänget är alla klädda i lilarött med grön slips så det är svårt för dem att ta sig igenom obemärkta. Per utser den yngsta av dem till att distrahera polisen. Han ska se ut som att han tappat bort sina föräldrar och be om hjälp. Per hoppas att han inte ska behöva använda pepparsprejen. Det är ju så tjejigt över det liksom. Jag menar, en bodybuildare i string och blommor i sitt hår hade varit att föredra, så jag hoppar in i min tidsmaskin och åker tillbaka till det episka slaget på Möllevångstorget! Efter sju dygns nonstop zombiehackande med min purjolök så står “Team Dante – mänsklighetens sista hopp” knädjupt i zombieblod och krossade tomater, med endast två kämpar kvar. Jag.. Dante. Och framför mig står “Team Zombie-Polarn Per” med endast Polarn Per kvar. (Han har tydligen varit zombie hela tiden).
“Du har ätit din sista knäskål, Zombie-Per!”, skriker jag, och svingar med mina sista krafter min purjolök mot hans armbåge.
Då spricker molnen upp och solen skiner upp torget. Z-Per släpper sin omogna mango och min purjo vissnade oförklarligt i min hand. Vi faller båda ner på knä och i varandras famn, hänförda av Möllans skönhet i det gyllene solljuset.
Med tårar i ögonen och öronbedövande kärlek bultandes i våra hjärtan så såg vi djupt in i vårt inre och sade samtidigt till varandra de finaste orden som någonsin yttrats i mänsklighetens historia. Mäktiga ord av renaste kärlek som enar de mest hårdhudade fiender.. och dessa ord var:

- “______________________________________________________” ——> kanske —–> Du, Vi tar en falafel va? Kompis!

Vi skrattade och grät åt vår enfald, och levde sedan lyckliga i alla våra dagar.


1 år och det är fest!


Studio M har nu firat in sin 1-års dag. Det blev skumpa, tårta och frasiga våfflor. Det blev visst ganska många liter sangria också.

Vi är glada för alla härliga människor som flyttat in hos oss under detta år. Människor som vi fått lära känna in på djupet. En Studio M:are är någon som går 11 trappor upp till sitt kontor, drar ordvitsar så de andra storknar och köper upp godis till sina gottegriskollegor. Må År 2 fortsätta ge oss glädje, kärlek och solsken!




Big Boys Gone Bananas!*

I ett par månader har vår egen Charlotte Rodenstedt jobbat med den rörliga grafiken till uppföljaren av Bananas!*, en dokumentär som visar hur bananexpotören Dole tillåter att plantagearbetare i Nicaragua besprutats med förbjudna gifter vilket gjort dem sterila.

Regissören Fredrik Gertten blev stämd för förtal av Dole och det är denna process som uppföljaren Big Boys Gone Banans!* handlar om.

Premiär 15 februari, 2012.
film av frilanskollektivet studio m charlotte
bananas film av frilanskollektivet studio m:s charlotte




















Erik kan konsten att ta till vara på livet

Erik på studio m
Erik, en av Studio M:s frilansare, inspirerar människor. Idag hamnade han på stort uppslag i tidningen City för att dela med sig hans livserfarenheter.

Erik har en ovanlig men allvarlig blodsjukdom som gör att han varje månad behöver få blod med utvunna substanser från 5000 blodpåsar. Annars kan Erik, som är en inspiratör för livet, inte fungera.

Så vi vill uppmanar alla att vara medmänskliga.
Ge blod!

Sidan 1, 2 och 3
City Malmö 120119

www.geblod.nu


Lundabesök

Denna fredag bjöd vi in Kreativator, ett frilanskollektiv från Lund. Vi blev glada för det lite långväga besöket. Eva, som driver Kreativator, drog ett i sammanhanget väldigt dåligt skämt som gjorde att hon lovade bjuda igen en super dunder fika när det beger sig till att vi får besöka dem.

frilanskontor kreativator



Cirrus hos oss

Vi fortsätter med våra frilansfikor där vi bjuder in ett frilanskollektiv på fredagsfika. Cirrus blev det denna gången. Oj vilket trevligt gäng som kom på besök.

Lars bjöd på nybakad bröd till fikat. Vad sägs om rågsurdegsbröd med rosmarin eller med öl, kummin, äpple och riskaka. Det bjöds även på rågsurdegsknäckebröd med ingefära, peppar och musli. Mums.

kontorsplats_i_Malmö

kontorsplats2_i_Malmö


Kreativitet

Vi var ett gäng från Studio M som tillsammans gick på en workshop om kreativitet hållen av Idéfabriken på Inkonst.

Vi lärde oss att det är *beteende* som främjar en egenskap, i detta fall, egenskapen kreativitet. Det är alltså inte en egenskap att vara kreativ.

Exempel på kreativitetsbejakande beteenden är att le när någon berättar sin idé. Hjälper man sedan sin vän att spinna vidare på idéen genom att ge specifik feedback så tränar man upp sin egen kreativitet. Man kan också spontant tacka ja till förslag och möjligheter som dyker upp i ens vardag. Det viktiga man ska komma ihåg är att för varje negativ feedback man ger så ska man ge minst 3 positiva.

Forskningen säger att det tar 66 dagar att skapa en rutin. Så det är bara att sätta igång, välj ett kreativitetsfrämjande beteende och upprepa sedan den i 3 månader, så voilà!

krabba_studiom
Bilden föreställer sandbollar som en liten krabba rullat upp för att gräva sig sitt nattuppehälle. Görs varje kväll. Med lite träning ser det ut som att även även en krabba kan bli kreativ.